// MUSIKENS FORUM VÅR 2012
14 januari Pet Sounds Bar
/// KLUBB FOLKE VÅR 2012 (PET SOUNDS BAR)
18 januari Klubb Folke #31
Live: Markus Hulthén | http://soundcloud.com/baleanirock
15 februari Klubb Folke #32
Live: TBA
14 mars Klubb Folke #33
Live: TBA
18 april Klubb Folke #34
Live: TBA
23 maj Klubb Folke #35
Live: TBA
fleet foxes första framträdande i samband med släppet av “helplessness blues” var på nån av de amerikanska kvällsshowerna och jag minns att jag reagerade att versionen av battery kinzie (tror jag det var) lät förhållandevis hård i jämförelse med vad jag sett i livesammanhang tidigare. det var ett idogt hamrande på baskaggen och hårda slag på strängarna. dylan blir elektrisk på newport folk festival och så vidare och. så. vidare.
de kliver ut till gitarrmanglet i venus in furs och drar igång ett kraftfullt set där nyanserna ibland har en benägenhet att försvinna till fördel för att gitarrerna skall överrösta trummorna. det blir mer av en totalupplevelse än en mysig tillställning. oväntat och kul. i de partier då pecknolds röst får umgås själv med ett välavvägt gitarrkomp når det hela närmast sakrala höjder, hela tiden undrar jag när det skall spricka. således skörhet och powerfolk smakfullt sammanvävt.
det hela är på intet sätt en show. det mest showfyllda som händer mellan låtarna är att pecknold dricker te. två klunkar. tre klunkar. ska han ta FYRA klunkar? ja, han tar fyra klunkar.
det hela känns seriöst, från hjärtat. bokstavstroget som jag gissar krävs för ett band som tillryggalägger långa sträckor på kort tid. perfektionen ger inte avkall för spontaniteten. ibland nyanseras dock gitarr- och stämsångsdominansen av en waterboysfiol, ibland av en banjo, ibland av en saxofon som låter som ett döende hovdjur (på ett bra sätt).
förväntningarna infrias på ett aningen mer omtumlande sätt än väntat. novemberkvällen känns helt plötsligt lite mer kärleksfull och mer hoppingivande.
50% av Klubb Folke besökte War on drugs spelning på Lilla Hotellbaren i onsdags. Här följer en kort rapport:
Jag hade en tanke att dra en parallell till en Taxi Göteborg-sketch från 1000 apor för att beskriva War on Drugs musik (Peter Apelgren raljerar över att folk väljer att äta orm när ormen ändå bara “smakar kyckling”). Men jag struntar i det.
Istället kan det konstateras att WOD trycker på dom rätta knapparna på mig. Dom trycker på Dylan-knappen. Bruce-knappen. Spiritualized-knappen. The Verve-knappen. Och trots detta tryckande låter det fortfarande väldigt
modernt och framåtblickande. Det är referensrock av högsta klass, med andra ord. Att Adam Granduciel också väljer att nyttja en annan referens (den framåtlutade (cirka 57 grader), lätt gungande Neil Youngska sång- och gitarrspelarposen) på scenen gör att jag inte ser något från där jag står (nästan inne på Kellys). MEN vad gör det när det låter så förbaskat bra. Alla de nyanser som jag vill åt når fram på ett fint sätt, och trängseln till trots (alla VILL JU VARA DÄR) så skapas ett härligt fuzzgung som nästan gör att den lilla, lilla hotellbaren lyfter och flyter ut på Folkungagatan som en oformlig flanellrutig organism.
/Johan
Bildbilaga till “Alla frågar efter Kurt”
höstregnet har ett totalitärt grepp om stockholm och det innebär ett bra läge att försöka sparka liv i bloggen (igen).
vi har en fin höst att se fram emot. inte minst då klubb folkes treårsjubileum den 28 september (se info nedan) och efterföljande tillställningar (info kommer snart).
sedan har konserthösten börjat arta sig rejält bra, detta då klubb folke-favoriter som war on drugs (malmen 21 september), fleet foxes, my morning jacket och bill callahan (alla i november) ämnar att besöka huvudstaden. vi har ambitionen att bevaka dessa arrangemang via detta forum. vi skiter i bon iver för hans nya låter som coldplay. nåväl, lite tipz:
—-
cranium pie har äntligen fått ut sin första fullängdare (efter ett antal sjuor de senaste åren). mechanisms #1 finns tillgänglig via craniumpie.co.uk . där finns även gratis smakprov.
—-
via sun araw kom vi över en fullkomligt lysande skiva av eternal tapestry : beyond the 4th door. osäker på hur sverigedistrubitionen ser ut men den finns HURSOMHELST att tillgå via spotify.
—-
eminenta skogsgospel upphör aldrig med att leverera intressanta bandcamp-tips. spökraket (danskt krut) och cricketbows (amerikansk liljepsykedelica) faller extra väl in i klubb folkes musikaliska metabolism.
—-
några random spotifytips som “gått varma”:
Josh T. Pearson – Last of the Country Gentlemen
Mark Fry – Dreaming With Alice
OCH klubb folkes traditionsenliga höstlista:
KLUBB FOLKE ||||| HÖST11 #1 |||||
—-
väl mött den 28 september @ pet sounds bar !
KLUBB FOLKE #27 | TREÅRSJUBILEUM!!! | LIVE: S.T. MIKAEL / LISA & PIU
I tre års tid har Klubb Folke stått på tå på den högsta kullen för att finna de allra bästa liveakterna med inriktning mot acid folk, psych och progg. Det är med lika delar stolthet och tacksamhet som vi kan konstatera att vi hittills haft 26 klubbkvällar med sammanlagt 45 akter. Detta samtidigt som vi aldrig släppt ambitionen att skapa artificiell, kollektiv prana genom att kanalisera väl valda låtar från DJ-båset. Alltid i käl…laren på Pet Sounds Bar.
Så, den 28 september är det dags att fira tre år! Vi är otroligt glada att kunna presentera S.T. Mikael (SUBLIMINAL SOUNDS) och Lisa & Piu (SUBLIMINAL SOUNDS) som aftonens liveakter. Lisa & Piu gav oss en magisk spelning på vår premiärkväll den 10 september 2008. S.T. Mikael besöker oss för första gången med en exklusiv spelning (mer info nedan).
Missa inte detta tillfälle att fira det som varit och det som komma skall med oss!
Varmt välkomna!
Johan Thuresson och Peter Redving
//////////////////////////////////////////////////////
S.T. MIKAEL (SUBLIMINAL SOUNDS)
Fantastiskt nog, men helt naturligt, så kommer den mystiska och legendariska svenska psykedeliska trubaduren och multiinstrumentalisten ST Mikael att uppträda live för första gången på nästan 20 år! Detta händer äntligen efter hans uppskattade skivcomback på Subliminal Sounds. Med album sviterna ”Mind of Fire – In Harmony” där han förenade sina krafter med Reine Fiske och Fredrik Björling (Dungen, The Amazing mfl)
S.T. Mikael var spjutspetsen i den psykedeliska rock/folk rörelsen under det sena 1980-talet till mitten av 90-talet, med en kollektion av album som prisats världen över. Under hans långa frånvaro blev S.T. Mikael allt mer hemlighetsfull och tillbakadragen, men han skrev hela tiden musik. Nu när han äntligen är tillbaka erbjuds här ännu en chans för världen att besöka hans psykedeliska värld. Musiken, som sträcker ut sig i många musikaliska riktningar, görs fritt och spontant
ST Mikaels kosmiska syra tripp musik existerar nu och han bevisar, ännu en gång, att han är en begåvad låtskrivare och en okonventionell artist med ett väldigt personligt öra för akustik och emotionell ärlighet som man sällan skådar nu för tiden.
Folkrock med melodiska element flödar i vågor av ekande fuzzphase solon och allt ihop verkar ligga på vippen av gränsen till psykedelisk upplösning. Inte neo heller utan helt i nuet. Hans svävande sång, sinnesutvidgande texter, delikata melodier, tunga fuzz gitarr riff, lysergisk soul-funk och en förkärlek för det spirituella och mystiska kommer att göra denna solotrippkonsert till en fascinerande resa som är så sinnes förändrande, soul virvlande och över psykedeliskt att ditt tredje öga tar glädjeskutt!
ST Mikaels musik får din hjärna att börja tänka i de cirkulära vågformationer som folk med denna vibb väntat på för det återvändande skeppet deras rötter skickade ut för att föra tillbaka passerordet till morgondagen.
http://open.spotify.com/artist/2f71P576kqOs2xM690W8iD
LISA & PIU (SUBLIMINAL SOUNDS)
Lisa o Piu “Behind the Bend”; ny utgåva från denna förtrollande folksångerska och hennes band Piu. Deatta är uppföljaren till deras debutalbum ”When This Was the Future” från 2009 vilken hyllats i både svensk som utländsk press, framförallt i Storbritannien. För att finna inspiration till skapandet av det nya albumet ”Behind the Bend” reset Lisa till en liten by belägen i Västmanlands där hon njöt av sommarens sista suck i en liten stuga som ligger i slutet av en skogsväg. Nästan varje kväll vandrade hon och David djupare in i skogen till en eka som låg förtöjd vid en skogssjö. I skenet av den ljusa sommarnatten rodde de över sjön och vidare till en å med grönskande träd som hänger ned över det friska vattnet och näckrosorna. En tur på denna å och man ror in i en annan värld. Den första inspelningen gjordes i Hjulsjö timerkyrka från 1600-talet under ett välvt blått tak med guldstjärnor. Det nya albumet är fyllt av underbara och förtrollande skogsfolk hymner, elokventa men samtidigt kusliga, ledda av Lisas spindelvävstunna röst så delikat som en ljuslåga.
Lisa Isaksson växte upp i Åkersberga där hon spenderade den mesta av tiden med hästar i stallet drömmandes om att bli ridlärare. När hon inte var med hästarna så satt hon själv i trädgården och tecknade och drömde om framtiden. Hon upptäckte snart musikens underbara värld och teckningarna och hästarna blev till sångtexter. Det dröjde inte länge tills Lisa hade räddat sin mors gamla gitarr från ett liv på vinden och började experimentera med sin röst, sina låtar och heminspelningar.
Genom åren fortsatte hennes kärlek till musiken växa och hon började musicera och framträda med några kompisar från skolan. Vännerna växte till bandet Piu och Lisa skivdebuterade med en singel som släpptes i Skottland 2008. Skivan fick många fina recensioner i England och Lisa reste dit och gav några konserter såväl som hemma i Stockholm. De kom sig också så att de fick framträda tillsammans med den Engelska folkmusikern Roger Wootton som på det tidiga 1970-talet ledde det legendariska ”acid folk” bandet Comus. Spelningarna var så lyckade att den gavs ut som en liveskiva.
När sommaren kom och Sverige återigen blev en grön och behaglig plats begav sig kärnan av Piu; Lisa, David, Joel och Anders till en liten stuga i Stockholms norra skärgård. Där spelade de musik och hade kul tillsammans på klipporna medan de njöt av midsommarsolståndets ändlösa ljus. Detta la grunden till vad som skulle komma att bli : ”When this was the future”. Debut albumet är fyllt av underbara och förtrollande skogsfolk hymner, elokventa men samtidigt kusliga, ledda av Lisas spindelvävstunna röst så delikat som en ljuslåga.
(från subliminalsounds.se)
http://open.spotify.com/artist/3z3qJI8FKfVMu5ZlTIyB65
//////////////////////////////////////////////////////
AFFISCH: Akvarell av Moa Hedman
27 april Everett Parker The New Crackers 25 maj Balroynigress Eve and the Last Waltz
Samlingen vi alla väntat på är här!
Ebbot Lundberg har, inom ramen för något projekt vid Konstakademien i Stockholm, skapat ett 42 minuter långt psychepos kallat “Mind”. Underbart, säger Klubb Folke, som naturligtvis uppskattar TSOOL allra mest när de låter gitarren gå åt sidan till fördel för sitaren!
Stora Essingen, tagen från bron som går till Alviks Strand. Sekunder efter det att bilden togs blåste hörsnäckan ut ur örat. Våren kändes långt borta. Extra tydligt blev detta i och med att det som kom ur lurarna var Tapes senaste skiva. Musik som värmer och inger genuint hopp om framtiden (inte bara den annalkande våren). I synnerhet spåret In Valleys.